es_header_1920x690

Frågor & Svar

Vad är sant och vad är fantasi i era böcker?

Den vanligaste frågan vi får av våra läsare är: vad är fakta och vad är fantasi i era böcker? Vi brukar svara: allt viktigt är sant. Det betyder att alla fakta från polisprotokoll, domar, brev, pressklipp och liknande är helt autentiska. Handlingen i stora drag motsvarar den verklighet som vi har kartlagt. Däremot tillåter vi oss att fantisera kring personernas karaktärer och kring stämningar, dofter, smaker och ljud där de befinner sig.

FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD är precis så. Det fanns en stor skatt i form av tusentals handlingar från alla de rättsfall Florence var inblandad i. Fast i Florences fall har vi haft enorm extra inspiration av dels själva Huseby bruk, som vi besökt ett par gånger, och dels all den personliga brevväxling mellan familjemedlemmarna som vi fått ta del av. I breven ser man sådant där som är svårt att hitta på: tonfall, ordval, personlighet. Fast breven mellan kung Oscar II och Florences mamma Elisabeth är hemligstämplade till 2035. Orsaken till detta kan vi bara spekulera i…

Vi har som alltid gjort omfattande research inför vårt skrivarbete. Vissa läsare vill veta exakt vilka källor vi bygger på, med angivande av detaljer kring vår forskning. På annan plats på denna hemsida (välj fliken VÅRA BÖCKER i menyn, klicka på den röda rubriken LÄS MER) har vi samlat fakta kring vår research, redovisat vår litteraturlista och annat smått och gott. Litteraturlistan till FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD håller på att färdigställas och den är inte helt komplett än.

På den här sidan har vi samlat några av läsarnas brev, varav en del innehåller frågor eller intressanta upplysningar, medan andra helt enkelt vill dela med sig av sin läsupplevelse.

Alla läsare är välkomna att skicka in frågor och funderingar i kontaktformuläret. Frågor och svar publiceras efterhand, i kronologisk ordning. Vi har fått väldigt många läsarbrev och det är vi enormt glada över! Vi publicerar så fort vi hinner, men periodvis kan det vara svårt att hitta tiden. Vår ambition är dock att alla ska få ett personligt svar inom ett par veckor.

OBS! Om du inte vill att vi publicerar ditt inlägg eller ditt namn så skriv ett par ord om detta! Vi förbehåller oss rätten att korta ned inläggen.

BREV OCH FRÅGOR FRÅN LÄSARE:

(170131) Hej, Har precis sträckläst Bombmannens testamente. Bara att gratulera er till er förmåga att skapa en så fascinerande berättelse baserat på verkligheten. Jag kan inte låta bli att tycka synd om Tingström; han måste dock ha haft något inom sig som utvecklades på ett så förödande sätt. Jag tror, efter att ha läst er bok, att han initierade bomberna och fick Hyttinen att placera ut dem. Brevbomben mer osäkert, kanske han, kanske inte. Mannen var utsatt för ett fruktansvärt rättsövergrepp som man försökte dölja. RÅ:s agerande gör att både Sjöberg och Jonsson borde ha ställts till svars på något sätt. Betr. hypotesen om Christer P., tja, jag tror, att det var han, liksom Lisbet säger och i er bok får man ju en förklaring. Tack!

Nu ser jag fram mot att läsa om Husebyfröken. Mvh, Mats H.

Svar: Hej Mats och tusen tack för ditt brev. Ja, även vi tror nog att det gick till ungefär så här. Vi hoppas att du kommer att tycka om boken om Florence Stephens förlorade värld! Det är en betydligt lättare och ljusare historia än den om Tingström – även om Florence också blev offer för orättvis juridik… Lena & Per

(170131) Hej, Jag har frågat varför inte militären Kock (gift med Gaby Stenberg, skådespelerska) inte blivit omnämnd i boken om Florence Stephens, då jag minns att även han varit inblandad i Huseby-affären. Väntar på svar. Med vänlig hälsning, Birgitta Hultqvist

Svar: Hej Birgitta! Tack för ditt brev! Vi har ett enormt material i vår research och för att boken ska bli en lätt berättelse har vi måst sålla. Det är ju ingen biografi där allt ska med, utan vi har valt det vi tyckte passade i romanen. Det är väldigt mycket som inte har kommit med! Man måste dra gränsen någonstans när man skriver skönlitteratur. Med vänlig hälsning Lena & Per

(170126) Hej, Läser just nu, med stor behållning, er bok om Florence Stephens. Kapitlet Hemmanazisterna fick mig att haja till – av glädje, faktiskt! Det handlar ju bl a om Eric ”Red” Erickson – en man jag är storligen fascinerad av!

I slutet av 1950-talet, då jag var en liten flicka, träffade jag honom och hans hustru och fick åka en tur i deras ljusblå Cadillac med krämfärgad skinnklädsel! Red var på sommarferie i Sverige (de hade stuga i Krokek utanför Norrköping) och nu besökte han Eskilstuna för att träffa min far som var i byggbranschen. Hur den kontakten hade uppkommit har jag inte en aning om. Det fanns i alla fall planer på husbyggen i Liberia där Red tydligen hade affärer. Hur som helst rann det hela ut i sanden. Jag minns ju inga detaljer från samtalen pappa och Red hade, men bilturen på Västerbovägen i Flacksta där vi då bodde, kommer jag ihåg som om det var igår!

Många år senare, när jag började forska lite mer kring Red, hade jag flera gånger kontakt med hans hustru som då bodde i Linköping. Red var då död sedan flera år. Nu har hon också gått ur tiden.

Den här forskningen ledde mig också till Prins Carl. Jag skrev ett brev till honom i Spanien och en fredagsmorgon, när jag knappt var vaken, ringde telefonen. En tordönsstämma utbrast: God morgon, detta är prins Carl!

Jag fick inte ut mycket från honom, han skrattade mest och skyllde på sitt dåliga minne! Någon kontakt med Red hade han inte haft på många, många år, påstod han.

Det som fick mig att intressera mig för Red var en intervju i Sydsvenskan från 1972. Reportern Richard Guston hade träffat Red i Menton på franska rivieran (där han bodde i många år). Red berättade då att han donerat en lista till Kennedy Foundation med namn på svenskar som var beredda att ingå i en regering i händelse av ett tyskt maktövertagande. Den listan är dynamit, förklarade Red. Han hade lovat President Eisenhower att inte avslöja namnen eftersom Eisenhower trodde att det skulle göra mer skada än nytta.

Att leta efter denna lista var som att leta efter en nål i en höstack. Jag lyckades aldrig, trots massor av försök. Jag gick bl a med i yahoogruppen osssociety vars medlemmar utgörs av f d OSS-agenter, CIA-folk, o s v. De var väldigt hjälpsamma och mejlade även privat. Bl a fick jag en DVD med utdrag ur OSS-chefen Bill Donovans opublicerade dagböcker (där han bl a redogör för ett besök hos Mussolini i Rom!)

Red har sitt arkiv på riksarkivet. Där finns även handlingar som rör Carl Bernadotte. När jag besökte arkivet för en herrans massa år sedan fanns just de handlingarna inte där. Jag tror att de kom dit i samband med hustrun Ingrids död. Hon sa nämligen till mig att det skulle komma mer (till arkivet) så småningom.

Har ni möjligen läst de handlingarna? Och i så fall, vad handlar de om?

Detta om detta. Jag blev som sagt väldigt glad över att se Reds namn nämnas i en svensk bok, även om han framstår som rätt skurkaktig! Det har skrivits alldeles för lite om honom i Sverige. Utomlands däremot, är en annan femma! Jag har samlat på mig en hel del. Tyvärr har jag inte Stephan Taltys bok som han skrev efter att ha besökt riksarkivet.

Än en gång, stort tack för otroligt spännande läsning. Det gäller även era övriga böcker som jag också läst med väldigt stor behållning!

Bästa hälsningar, Anki Hagberg numera seniorjournalist

 Svar: En sån fantastiskt intressant historia! Jag måste överlämna dina detaljfrågor till Per som är den som gjort researchen kring Erickson. Vi återkommer! Tusen tack för ett mycket trevligt brev! Lena

(170125) Från: Ulla Bertilson  den 25 januari 2017 17:43
Hej! Har nyligen avslutat boken Florence Stephens förlorade värld. Det är med sorg jag lämnar den, såväl som alla andra böcker ni skrivit tillsammans. Jag är hänförd och synnerligen imponerad av sättet att skriva en bok. Att få fakta och fantasi att blandas så tilldragande och entusiasmerande måste vara en svår uppgift.
Jag är pensionerad mellanstadielärare med ett starkt uttalat rättspatos, vilket min far en gång gav till mig. Jag har haft underbara år i skolan och dessutom underbara ungar. Mitt intresse har alltid varit människor. Det är här mitt intresse för era böcker mixas samman med mina år i skolans värld. Men jag lämnar min del i det hela.
Jag kommer ihåg alla händelser ni skriver om förutom Hajbyaffären. Olle Möller kommer jag ihåg beroende på mordet på Kerstin Holm. Jag var livrädd den sommaren. En ”elak” granntant sa alltid till mig i sommarens skymningstid, nu får du skynda dig hem annars kommer Kerstin Holms mördare och tar dig också…..
Vad skönt att läsa er bok om Olle Möller. Sympatierna känns så klara när man läser om huvudpersonerna, även om Bombmannen inte känns som en sympatisk person.
Jag har så mycket att säga men det skulle ta hela dagen att skriva dessa ord. Så som avslutning vill jag ge er allt beröm som finns. Så duktiga ni är som gör boken så lättillgänglig, sättet att skriva – upplägget – mixen sanning och fantasi. Ser mycket fram emot er nästa bok.
Med vänlig hälsning
Ulla Bertilson

Svar: Tack snälla Ulla, Vilket fantastiskt fint brev du skrev! Det är reaktioner från läsare som du som gör vårt författarskap så enastående roligt och spännande. Det svindlar faktiskt lite – dina ord träffar precis rätt. Vi ville verkligen på ett underhållande och lättsamt sätt försöka förmedla svåra och tunga budskap; budskap som kan göra en bitter och cynisk om man inte aktar sig. Men i stället för att skriva ännu en elak artikel på DN Debatt bestämde vi oss för skönlitteraturens väg för några år sedan och det har vi sannerligen inte ångrat! Varmt tack och hoppas du ska tycka lika mycket om nästa bok som vi just håller på att researcha! Vänliga hälsningar från Lena och Per

 

Från: johan rattigan den 25 januari 2017 00:05
Lena&Per (Ers majestäts..)Hej! Precis läst klart boken ni skrivit om Haijby.. men, haha, man blir ju galen! -alla dessa timmar och man kan omöjligt bestämma sig för vem som förtjänar ens sympati! Tveklöst så begick nog den gode Kurt både en och två icke försvarbara handlingar men… allt detta!? David mot Goliat. Sjukt frustrerande och för all del proffsigt att ni lämnar en ”utan facit”..

Blir bara smått galen på huruvida jag ska arkivera denna människa som en ganska vidrig, självgod pedofil eller ett överkört offer med lite osund självbild…!? Tror inte heller att ni har svaret men se då detta som beröm för en välskriven bok som hänger kvar längre än vad sidorna räcker..Tack! /Johan

Svar: Ja, ha, ha, tillbaka, Johan! Visste är det svårt med Kurt, man måste både beklaga honom och tycka han är avskyvärd. Det är ju detta som är det sanna adelsmärket på ett rättssamhälle: hur behandlar vi våra allra mest ömkliga och omoraliska figurer i rättens salar? Även den ynkligaste lilla gris har rätt till en rättvis rättegång!

Tack för ditt brev som gjorde oss glada! Lena & Per

(170101) Hej. Bor i Växjö. Fick boken om Huseby i julklapp av kära hustrun. Har nu sträckläst  den i flera julnätter och knappt hämtat andan. En riktig höjdare! Hustrun står på tur och sedan skall jag läsa den igen. Kanske i gröngräset utanför slottet! Gott nytt 2017 !

(Från Christian Bengtsson i Växjö)

Svar: Hej Christian! Tack så mycket! Det var årets första läsarbrev och så trevligt det var sen! Lena och Per

(161229) (Från Bo) Tack för boken om Florence! Jag fick den på annandagen och jag kunde inte släppa den förrän jag lätt tårögd läst sista sidan. Jag är född 1939 så jag minns rubrikerna och jag upplevde Henning i tingsrätten i Linköping. Hans entré var mkt påtaglig från en illgrön Thunderbird Cab tog han entrén i ett snabbt språng.

Svar: Tack Bo, vilken härlig bild av Henning! Lena & Per

(161219) Tack Lena och Per för en fantastisk bok om Florence . Jag sträck läste den och blev helt betagen. Språket, bilderna jag fick av det gamla Sverige ! Suveränt ! Grattis !

Med vänlig hälsning, Lasse Berghagen

Svar: Tusen tack fina Lasse, så otroligt gulligt skrivet! Lena & Per

(161017) (Om Mördaren i folkhemmet) Då är den utläst sedan några dygn. Denna gången tog känslan av ledsamhet över. Ilskan ligger under denna känslan med jag känner så med denna mannen. Ofattbart!!! i Sverige och inget utbetalades till honom / hans barn för vad han gått igenom? ni  måste vara två advokater med mycket empati förstår jag när ni lägger ner så mycket tid att sammanställa dessa böcker.

TACK! Vänligen Eva Siröd

SVAR: Tack så mycket Eva. Nej, Möller fick aldrig någon upprättelse. Ingen myndighet har visat något intresse.

Vi har haft kontakt med båda hans döttrar faktiskt, den första han fick med Sigrid är en gammal dam nu och har bott utomlands i hela sitt liv. Hon ringde och berättade att hon nu, mer än ett halvt sekel senare, äntligen fått reda på vad som faktiskt hade hänt. Hela sitt liv hade hon varit rädd för att hon var dotter till en mördare. Hon var så otroligt glad och tacksam! Den andra dottern, som var med i Närke och som vi kallar Kimmie i boken, hon fick utstå väldigt mycket mobbning och elände när hon växte upp men hon var alltid helt säker på att hennes snälla pappa var oskyldig.

Vilket öde! Varma hälsningar Lena

(161013) I går kväll började jag med ”Mördaren i folkhemmet”. Är otroligt kvällstrött men kunde nästan inte sluta läsa. Var trollbunden från första sidan. Ni skriver alldeles för bra! Går ju inte att hoppa över här inte. Så nu önskar man sig bara TIDEN att bara få läsa färdigt denna spännande roman! Ha en underbar torsdag!

Vänligen Eva Siröd

SVAR: Vi har de underbaraste läsarna i hela världen! Lena & Per

(160911) Hej! Tack för en väldigt spännande bok! Jag har just avslutat läsningen av boken om Huseby, men jag kommer att läsa om den för att riktigt få klart för mig hur illa det verkligen var med kavaljerernas härjningar på slottet. Det var mycket att ta in och jämföra med alla rykten som gick i bygden vid den tiden. Och en mycket spännande läsning. Och vilket jobb ni har gjort!!

Jag är född granne till Huseby och växte upp hos mina morföräldrar. Min morfar var transformatorvakt vid Hemsjö Kraftaktiebolag, sedermera Syd-Kraft.  Transformatorstationen är belägen mellan Skatelövs kyrka och Huseby och gränsar till Husebys ägo.

Från min barndom minns jag att fröken Florence ibland ringde till min morfar när det var något som hon undrade över. Likaså hände det att hon ville att min morfar skulle visa henne markerna som går ner till ån. Hon visste inte hur stora hennes ägor var och var gränserna gick. Hon hade stort förtroende för min morfar. Jag vet inte hur och varför fröken Florence fick sådant förtroende för morfar. Kanske var det för att han hade varit kusk på en del herrgårdar och hade god hand med hästar, bl a  på Sjöby gård, som också låg i Skatelöv. Frökens kusk Gösta Svärd och mina morföräldrar kände också varandra. Godsägarna höll nog sinsemellan reda på tjänarna.

Morfar hade  varit värvad vid Svea Lifgarde till häst i Stockholm och där också varit ordonnans hos prins Carl, den blå prinsen. Kanske hade det också betydelse för fröken Florence. Det var kanske ett diskussionsämne när de gick där nere på maden.

Min mormor hade däremot ingen framgång hos fröken. I bostaden till transformatorstationen fanns det kakelugnar och kokspis i köket. (Bostadshuset är rivet sedan några år tillbaka.) Men det gick åt mycket ved till att värma upp huset och därför såg mormor en chans till ett gratis tillskott. I Husebys skog strax intill avverkades en del träd och kvar blev grenar och lite spillved som ingen brydde sig om. Därför ringde mormor till fröken och frågade om de fick ta en del grenar av det som lämnats kvar. Men “icke en pinne får tagas från min mark” fick hon till svar. Kanske hade svaret blivit ett annat om morfar hade ringt istället.

Det hände några gånger att det kom ett bud från Huseby och knackade upp oss på nätterna för att ringa efter läkare till fröken som hastigt hade blivit sjuk. Det fanns telefon på Huseby men det var så att telefonlinjen stängdes kl 20.00 och öppnades morgonen efter kl 08.00. Det var endast vår telefonlinje som var öppen hela dygnet. Det visste folk om och därför var det till oss de kom när de behövde läkare.

Jag minns när Gustav V var på Huseby under manövern 1938. Jag var tio år gammal och antagligen var vi där med vår lärare från kyrkskolan. Det var en liten samling med undersåtar som var där för att se kungen. Det var ju en stor händelse i vår lilla by. Och en stor händelse för Huseby och för fröken att visa upp sin släkting. För nog var hon halvsyster till  Gustav V fast det inte var officiellt.

Och varför bestämde vår nuvarande kung att sekretessen skulle förlängas på de brev som finns? Det verkar ju lite sjukt.

Man kan inte annat än tycka synd om fröken Florence som kom i händerna på så samvetslösa kavaljerer. En av kavaljererna som jag saknar i boken är den s k disponenten Carl-Gunnar Grennström eller Gränström (det finns olika stavning). Han som hade ett sågverk neråt Bolmen-trakten och som under nätterna lät forsla timmer från husebyskogarna till sågverket. Han tog visserligen livet av sig, men nog hade han gjort sig förtjänt av att nämnas i boken. Jag vet inte hur det gick med hans inblandning i affären. Hann det avgöras?

Detta var några funderingar som kom upp i och med läsningen av boken. Tänk om min morfar hade fått läsa den! Det är kanske lite förmätet av mig att tro att detta kan vara av intresse, men jag skickar i alla fall iväg detta mail.

Med vänliga hälsningar Mona Pedersen

SVAR: Hej Mona och tack för ett fantastiskt trevligt och välskrivet brev! Vi märkte redan när vi skrev om Kurt Haijby, att vi kan ta reda på mycket om en människas liv, men inte allt. Det som finns i offentliga källor undersöks och sållas sedan och sätts ihop till en spännande och underhållande roman. Men sådana där guldkorn, som du nu berättat, de får vi inte förrän efter boken publicerats och lästs av någon initierad person, som du. Jätteroligt och väldigt berörande läsning! Varmaste hälsningar Lena och Per

 

(251015) Hej, jag är frilansjournalist och försöker försörja mig på olika typer av skrivande. Att skriva och inte minst att läsa är mitt liv i många avseenden. Av en händelse köpte jag er bok Mördaren i folkhemmet på en bokrea eftersom jag läst lite om Gerdmordet i en gammal Nordisk Kriminalkrönika tidigare. Det visade sig vara en av de bästa böckerna jag läst. Ni är otroligt skickliga på att berätta en historia, det är en sådan njutning att läsa ert språk och när jag hittade Bombmannens testamente, som jag håller på med just nu, så återupprepas samma underbara läskänsla. I hyllan står även Haijbyaffären, som jag ser fram emot. Era böcker hamnar högt på min topptio-lista bland andra böcker (…). Nu undrar jag helt kort, kan jag hoppas på fler böcker av er och vad är i så fall i pipeline just nu?

Hej så länge!

Hans K.

SVAR:  Hej Hans och tack så hemskt mycket för ditt mail! Vi är oerhört glada och stolta över ditt brev. Vi skriver för fullt på bok nummer fyra men det är lite för tidigt att sia om när den kommer ut. Men vi hoppas och tror att du kommer att tycka om den, för den håller samma stil som de andra! Stort tack än en gång!  Lena och Per

(150820) Hej! Jag vill först tacka er för ni skrivit de tre bästa böckerna jag läst. Jag undrar hur planerna med bok nummer 4 ser ut? Med vänlig hälsning Fabian

SVAR: Hej Fabian och tusen tack för dina fantastiskt fina ord! Bok nummer fyra håller vi som bäst på med att skriva och vi hoppas och tror att du kommer att tycka om den också! De allra bästa hälsningar, Lena & Per

(150128) Med nöje läst de tre välskrivna böckerna.
Synpunkter inför ev pocket av Bombmannen: Grästorp (sid 25) ligger inte vid Vänern. Dirty Henry hänger litet löst.

När jag läste Möller-boken undrade jag varför inte rättsväsendet självmant inleder resningsförfarande.
Magnus Bondesson

SVAR:
Hej Magnus och tack för berömmet och synpunkterna!
Du har naturligtvis alldeles rätt: Grästorp blev det, men det skulle vara Sjötorp. Ett tokigt tankefel som kom att smyga sig in i texten, till vår förtvivlan. När vi kom på det, hade boken redan gått i tryck. Till pocketupplagan, som kommer nu i dagarna, är det dock rättat. Ett kuriosum: på Bokmässan i Göteborg blir vi alltid intervjuade av Fredrik Belfrage, som läser böckerna noggrant i förväg. Han upptäckte felet före någon annan!
När det gäller Dirty Henry har vi ändrat hans namn men egentligen ingenting annat. Mannen var i högsta grad verklig och vi har kartlagt och kontrollerat uppgifterna kring hans liv och kopplingen till Palmevapnet. Han är ett udda inslag i romanen, men icke desto mindre en avgörande pusselbit som passar perfekt. Men jag kan förstå vad du menar: hade jag läst om Henry i en roman där allt var fiktivt, hade jag tyckt att historien var alltför osannolik och att det liknade en nödlösning av det slag som man kan stöta på i sämre hopkomna deckare. Men verkligheten överträffar dikten! Varje gång!

När det gäller Möller kan vi bara hålla med å det innerligaste: jämfört med Quick-skandalen borde Möller i ännu högre grad få sitt anseende återupprättat. Möller var, så vitt vi har kunnat se, helt oskyldig och nekade dessutom hela sitt liv, vilket gör hans fall till ett mycket värre justitiemord än Quicks. Quick erkände ju trots allt och ”ville” bli dömd.

Vänliga hälsningar Lena Ebervall

(150121) Hej författarna
Tack för de mycket intressanta böckerna, de tre jag läst, avslutade med ”Bombmannen”. Alla tre är mycket bra och samtidigt skrämmande över hur rättssamhället fungerar. Hoppas det kommer någon ytterligare bok inom samma sektor.
Med vänlig hälsning
Berndt Söderholm
Krokom

SVAR: Hej Berndt!
Tack för dina ord. Det betyder mycket för oss att ni läsare reagerar som ni gör. Och visst kommer det fler böcker! Vi håller just på att dra upp riktlinjerna för nästa roman och vi lovar att det blir ett spännande projekt!
Vänliga hälsningar Lena och Per

(150114) Hej !
Läser ofta litteratur om svensk kriminalhistoria och jag har med stort intresse läst er bok om Olle Möller (Mördaren i folkhemmet)
Bra att ni tar upp även sådant som inte är så positivt. Jag kan ju jämföra med Möllers och van de Veldes memoarer,
som jag också läst. Har i alla fall en fråga.
Varför fick Möller ett längre straff i hovrätten än i häradsrätten ?
Jag tänker då på det som på sin tid kallades Fjugestaaffären
Med vänlig hälsning
Torbjörn Ericsson

SVAR:
Hej och tack för ditt intresse för våra böcker. Du kan läsa mera på vår hemsida. Hovrätten gjorde helt enkelt en strängare bedömning än häradsrätten. Sådant händer ganska ofta. Olle dömdes alltså för samma sak både i härads- och hovrätt men fick ett längre straff utan närmare motivering.
Mvh/Per E Samuelson

(141220) Bombmannens testamente, en bok rekommenderad av min väninna, advokat, själv är jag jurist, tidigare bankjurist och har som 60-årig tant börjat bli målsägandebiträde, efter en kurs hållen av Bodström och hans ständige kollega.
Men, jag skriver för att jag tycker framställningen är otroligt levande och även humoristisk. Försvararrollen ger mersmak, jag har haft en högst angenäm lördag i bokens sällskap.
God Jul och Gott Nytt År
Med vänlig hälsning
Annegret S

SVAR:
Hej Annegret, en riktigt trevlig helg och ett gott nytt år önskar vi dig också! Tusen tack för ditt mail!
Lena & Per

(141124) Hej!
Jag är en stressad småbarnsmor som inte läst en bok på två år skulle jag tro.
Laddade hem er första bok på mp3 för att lyssna på under barnvagnspromenaderna. Fastnade direkt… avslutade boken om Olle förra veckan och är idag mitt inne i bombmannens öde. Vill bara tacka er av hela mitt hjärta för dessa fantastiska böcker!!! Funderar bara på vad jag ska ta mig till när jag läst klart. Ingen bok jag någonsin läst slår dessa!! Måtte ni aldrig sluta skriva.
Varma hälsningar
Helena

SVAR:
Kära Helena!
Vilka fina ord från dig, vi blir alldeles lyckliga! Och vi lovar att skriva mer, håll ut, det kommer ännu fler böcker. Vi har hittat fler roliga, spännande och sanna historier om riktiga och märkliga människoöden. Vi har redan börjat dra upp riktlinjerna för nästa!
Stort tack och lycka till med barnen! Lena och Per

(141025) Jag har läst alla tre böckerna och imponeras varje gång över sättet som ni skriver. Varje gång blir jag ledsen och upprörd hur det kunde gå så illa. Det är självklart er version men det är säkert nära sanningen. Boken om Olle Möller lade jag åt sidan några veckor innan jag läste de sista kapitlen för jag mådde så dåligt. Ser fram mot nästa bok, det finns säkert fler fall där orättvisan slagit till. Bästa hälsningar, Lars

SVAR:
Lars, det var starka ord om Mördaren i folkhemmet. Faktum är att rättegångarna mot Olle Möller är skrämmande exempel på hur svensk rättvisa kan gå fel. Och faktum är också att en recensent skrev om Mördaren i folkhemmet att han inte kunde läsa den precis innan han lade sig för han blev så illa berörd av maktmissbruket mot Olle. Frågan om det var nära sanningen får vi ju ofta. Och svaret är att detta är absolut sant! Precis så här gjorde polis, åklagare och domstolar mot Olle Möller. I varje steg mot de fällande domarna fuskades friande bevis undan, medan rikskrim funderade på hur Olle Möller begått dessa mord och ansträngde sig för att ”sätta dit” honom. De hade helt enkelt bestämt sig från början. Att det kunde vara någon annan som var mördaren hade ingen något intresse av att ta reda på. Tyvärr, tyvärr, Lars, måste vi svara att detta är den fullständiga sanningen om Olle Möllers liv. Hans alibi var precis så som vi skriver. Det enda vi fantiserat kring är dialoger och hur det såg ut och så har vi förenklat lite i en ganska snårig polisprocess. Men rättsövergreppen, de är beskrivna precis som det hände. Tack för att du läser oss! Vi fortsätter skriva!
Varma hälsningar Lena Ebervall & Per E Samuelson

LÄSARBREV:
(141024) RIKTIGT BRA BÖCKER.
Hej. Har läst era tre böcker, men i lite fel ordning. Nackdelen är att efter ha läst dom, så är det lögn att hitta något nytt att läsa. Det finns nog inte många som fängslat mej som dessa tre. Jag sträckläste, dom tog slut alldeles för fort. Så skriv nya. Man blir riktigt upprörd av dessa öden, hur fan kan det ha varit möjligt. Lade ifrån mej boken om Kurt Haijby för en timme sedan. Bland det bästa jag läst, är nog bara om Bombmannen och Olle Möller som matchar. Jag kan berätta att jag läser ganska mycket och har gjort det i många år. Låg länge borta och jobbade på olika stora byggen där läser nästan alla. Håller nästan alltid på med en bok, men efter detta så kommer det att ta tid att hitta något nytt.
Mange tak. Som Paul Hölzgen skulle säja.
Mvh Lennart Larsson

SVAR:
Tack Lennart, det betyder allt att få sådant beröm från våra läsare! Det blir fler böcker! Vi har redan börjat research på nästa och nu ska vi gå tillbaka i tiden, en gammal historia med kungahuset inblandat igen. Vi tror den blir riktigt kul och spännande! Varma hälsningar Lena Ebervall

LÄSARBREV:
(141023. Om Mördaren i folkhemmet)
I morse läste jag ut boken om Olle Möller och vill tacka för en helt fantastisk läsupplevelse. Så välskriven och fängslande. Varje dag på jobbet har jag längtat till kvällen för att komma hem och fortsätta läsandet. Vilket människoöde. Jag känner mig ledsen över vad Olle Möller fick utstå.
Jag vet inte hur det kom sig att jag beställde boken från Ad Libris men vid samma tillfälle köpte jag den som handlar om Haijby-affären. Den kommer jag snart att ge mig i kast med och förväntningarna är på topp.
Än en gång tack för er berättelse.
Mvh/Gunilla Claesson

Hej Gunilla!
Tack så hemskt mycket för dina fina ord om vår bok! Du anar inte vad det värmde i höstrusket. Det betyder enormt mycket för oss att våra läsare uppskattar läsupplevelsen så. Jag är själv bokslukare och känner så väl igen din beskrivning, just det där att man skyndar hem för att få fortsätta läsa en bra bok. Att du känner så för vår bok är helt fantastiskt!
Du kommer att gilla Haijby, som är en galen och emellanåt tokrolig bok och, precis som Möller, alldeles sann.
Vi har just kommit ut med vår tredje roman, Bombmannens testamente, en mörk och spännande historia som även den förstås är baserad på verkligheten. Varma hälsningar Lena Ebervall

LÄSARBREV:
Vi kan inte undanhålla er detta intressanta läsarbrev från Frankrike (!):
Paris Le 16 octobre 2014
Ma Chère Léna, J’ai été passionné par BOMBMANNENS TESTAMENTE. Je viens juste de le terminer. Un livre qui minutieusement reconstitue la vie d’un Citoyen Suédois des années 60/70/80. Moi j’ai particulièrment aimé cette période. L’explosion de libertés artistiques qui étaient uniques en Europe avec la création du MODERNA MUSEET. NASCH à Malmoe qui s’enterrait vivant, les films Suédois avec Bergman et d’un Finlandais dont j’ai oublié le nom, le jeune type qui habitait au 2 Drottningtorget il fit ELVIRA MADIGAN. Pontus Hulten créa ensuite le CENTRE POMPIDOU à Paris.
La Suède était triomphante internationalement.
Toutefois,je n’ai jamais eu d’illusion sur l’image exemplaire d’une société apaisée, égalitaire répandue dans le monde entier. A la question est-ce que cela peut se produire en Suède?
Je n’ai jamais eu d’illusion. L’homme est fragile, égoiste, stupide. Les institutions à caractères correctifs ne peuvent pas complaire à tous ,il y a fatalement des victimes.
A cette époque 1970/71, avions été invité à un diner chez un ancien officier de E4 et chez sa femme une ancienne lotta encore active. Au café/cognac l’on parla bien sur de la fiscalité Suédoise et bien sur d’Olof Palme et de la décadence des moeurs suédoises. Tout à coup la dame nous déclara avec conviction, les yeux haineux YA!Palme bodde skjutas! et le répéta avec violence. Le meurtrier poison était largement répandu dans la Société. Je le remarquais aussi dans les cours de conversations avec mes élèves (souvent le soir des médecins, dentistes, avocats, professeurs, et oui…) on arrivait toujours à BRIGITTE BARDOT, bilen,,skatten och PALME. Les critiques étaient de bon ton, en évitant de trop s’engager mais je constatais presque toujours qu’Olof Palme les préoccupait anormalement .

Ton livre est nécessaire Léna. Un peuple qui regarde son passé sans indulgenge ni compromis mérite le respect. C’est cette SUEDE LÀ que l’on aime. Per et toi avez fait un travail exemplaire .
Par contre,je remarque actuellement les memes symptomes en France avec cette sociale-démocratie agonisante avec notre Président Hollande, on le hait! Pourtant le pauvre,il n’a pas la meme force de changements qu’ Olof Palme, il n’est qu’un réformateur.
Je vous embrasse. Raymond Mahout

SVAR:
Tack Raymond, vilka fantastiskt fina ord och vilken otroligt intressant analys från en fransk avant-gardekonstnär som bodde i Sverige just dessa år då det begav sig. Det var då på 60- och 70-talen, då det moderna, radikala, fria Sverige just vaknade och sträckte på sig och reste sig upp ur folkhemmets unkna stuga – bara för att lägga sig ner och dö 1986. Allt är förstås cykler och vi människor tror alltid att vår egen tid är den mest omvälvande, den viktigaste i historien. Men på något sätt känns det som om det är viktigt att blicka bakåt och ta lärdom av hur illa det gick i Sverige då folkhemmet skrumpnade och statsministerns sköts. Man får inte glömma, som Raymond påpekar, att samhällsklimatet i Sverige mellan 1976-1986 glödde av hat mot Palme. Det var legitimt att på en bättre middag säga att han borde skjutas. Vi är alla skyldiga till den stämning som rådde då. Det får inte bli så igen! Därför måste man protestera mot främlingsfientlighet och hat i alla dess former. Intressant och obehagligt det Raymond berättar, om hatet mot Hollande i dagens Frankrike.
Lena

LÄSARBREV:
(141006) Hej, underbart tack för en utomordentligt intressant bok om Lars Tingström & Christer Pettersson. Jag och maken har nu läst den och vi har suttit en timme nu och diskuterat innehållet. Toppenbra bok. Jag har även läst era två andra böcker, suveräna också dessa. Så välskrivna, inte ett onödigt ord, inte en enda överflödig sida!
Ni äger en puli, mycket fina hundar, jag har bekantat mej med en. Ytterst lojal, vaksam, lämnade inte tomten ens om det fanns löptikar i närheten, behövde aldrig vara bunden ute. Ägaren använde vanligt milt diskmedel när hon tvättade honom och vred sedan ur pälsen ungefär som en yllekofta. Veterinären hade sagt att det gick att använda diskmedel. När hon var ute på stan med hunden, brukade barn ibland fråga om inte hunden hade några öron!
Själv har jag en bergamasco, den har också filtar, men bredare och tjockare än pulins.
Jag har inte vågat mej på att bada den.
Bästa hälsningar
Eva Andersson

SVAR:
Hej Eva!
Tusen tack för dina fina ord, det värmer gott i höstrusket!
Vi är väldigt glada över att vi tycks ha en så trogen läsarkrets. Vi märkte det på bokmässan i Göteborg härom veckan, då en hel del läsare kom fram och berättade att de hade läst våra två första böcker och nu ville ha den tredje också.
Jag är själv en riktig bokslukare och jag gör precis så. Om jag tycker om en viss författares första bok så köper jag nummer två, men om jag då blir besviken blir det inte fler. Därför är nummer två väldigt viktig! Och det är också viktigt, tror jag, att man som författare är ödmjuk och förblir trogen mot sina läsare. Vi fortsätter i samma anda och byter inte spår – det blir fler romaner med verklighetsbakgrund, precis som våra kära läsare vill ha det, det ska vara roligt och spännande men det ska också finnas ett budskap.
Och vad roligt att du känner till puli! Det är en fantastisk hund. Vi är inte ens hundmänniskor egentligen utan kattmänniskor, men jag är allergiker och därför blev en det en ”allergihund”, dvs puli. Inte kunde någon av oss ana, den där dagen i maj för sju år sen, vilken underbar vän vi skulle få i familjen. Hon följer med oss överallt och bara hon får vara med sin flock så är hon nöjd. (Hon var med på bokmässan också!) Pälsen väcker enorm uppmärksamhet och hon blir ständigt fotograferad ute på stan. Många undrar om det inte är mycket arbete med flätorna, men det är faktiskt inget arbete alls. Hon fäller inte ett dugg och pälsen ska inte kammas och helst inte tvättas heller. Vi tvättar henne ytterst sällan – hon hatar vatten! Men det är alldeles riktigt att man kramar pälsen när man tvättar, som en dyrbar yllekofta.
Kul med er hund, vi ska genast läsa på om den! Och tack för ert fina brev. Vi lägger ut det på hemsidan och hoppas ni tycker det är OK.
Varma hälsningar Lena Ebervall

LÄSARBREV:
(141006)Tack för en mycket bra bok, Bombmannens testamente. Jag tycker att språket är lättförståeligt. Har läst de andra böckerna också med samma nöje.
med vänlig hälsning
Maj-Britt 85 år

SVAR:
Tack själv! Det är så roligt med positiva läsarreaktioner. Vi har precis börjat med vår fjärde roman, tyvärr tar det rätt lång tid för oss att skriva våra böcker. Vi gör en diger research och jobbar som advokater också. Så det blir inte alltid så mycket tid över.
Tack än en gång och ha det så bra.
Med vänlig hälsning
Per E Samuelson

FRÅGA OM MÖRDAREN I FOLKHEMMET:
(141004) Hej Lena,
Jag läser just nu en fantastisk bok – \”Mördaren i folkhemmet\”. Jag är nyfiken på hur mycket av innehållet som är verklighet/fakta av dialoger och annat. Tex. detaljer i Olle Möllers verksamhet, dialoger, Olle och Karins förhållande osv. osv. Hur har ni hittat all information, eller är det uppdiktat.
Tack än en gång för en underbar bladvändare!
Hälsn, Lennart

SVAR:
Hej Lennart,
Tack för att du hör av dig! Vi blir så uppmuntrade i vårt fortsatta författande av så positiva läsarreaktioner. Som du nog vet har vi i höst kommit ut med vår tredje roman, Bombmannens testamente, så jag är lite ringrostig på Olle Möller. Men alla rättegångshändelser är sanna. Citat ur förhör, protokoll och domstolsförhandlingar är i stort sett ordagrant återgivna. Det som hände Olle rent juridiskt har alltså hänt i verkligheten. Det som vi har hittat på är förstås hur Olle tänkte, dialogen mellan honom och hans kompisar och fruar osv är uppdiktade men vi har lagt oss vinn om att skildra personerna som de tycks ha varit. Alltså: Olles personlighet är sann. Han var en stor charmör av kvinnor, han drog skabrösa historier i opassande sammanhang, han var burdus och sade felaktiga saker och han spelade fiol och målade tavlor. Så vi ligger sanningen så nära som möjligt men gör också en roman om det så att det blir spännande, underhållande. Romaner om riktiga rättsfall det är vår nisch!
Med bästa hälsningar
Per E Samuelson

FRÅGA:
(140912) Hej!
Jag  har just läst boken Bombmannens Testamente.  Jag njöt av varje sida. Det är sällan man finner en bok så intressant och välskriven, lättläst och trevlig.  Jag har arbetat som polis i 40 år och trodde väl inte att jag någon gång skulle känna för en förbrytare men efter att ha läst boken blev jag både arg och ledsen över rättsväsendets svek. Mycket, mycket bra att sådant lyfts fram . Om vi inte kan lita på rättsväsendet har ju hela mitt yrkesliv varit meningslöst, så känns det efter att ha läst denna fantastiska bok. Tack för att ni visat på detta myndighetsmissbruk. Jag är verkligen tagen.
Vänligen, Per B

SVAR:
Hej Per och tusen tack för dina ord! Du kan inte ana hur mycket ditt beröm betyder för oss. Vi arbetar ju ofta nära poliser när vi har försvararuppdrag och just poliser förstår den här världen mycket väl. Det betyder därför extra mycket att just du skriver att du är tagen. Att världen inte är svart och vit, att ingen människa är alltigenom ond (inte ens en mördare) är en viktig lärdom. Och vi är övertygade om att ditt yrkesliv inte har varit meningslöst. Är det något Sverige behöver, så är det humana poliser.
Varmt tack än en gång till Per B (vi tog bort ditt efternamn) från Lena och Per

FRÅGA:
(140916) Igår var jag på middag hos min syster. Hon, hennes sambo och jag brukar ofta diskutera rättssäkerhet fast vi inte är jurister och jag hade med mig er bok för att låna ut den till dem. Vi ställde oss frågan varför alla dessa rättsövergrepp kan ske i vårt land: Olle Möller, läkarna i Catrine da Costa-fallet, Thomas Quick, etc.
Vi tror att det hänger ihop med att vårt land är relativt litet när det gäller vilka grupper som blir inblandade i utredningar (jurister, polisen, media, psyksvängen, etc). Det berömda ankdammsfenomenet ni vet. Men den stora boven i dramat är den konformism som lätt blir förhärskande när civilkuraget att uttrycka tvivel och annan åsikt så lätt förflyktigas och försvinner åt fanders. Vi såg vidare att detta sätt att förhålla sig också får konsekvenser i det politiska livet och kanske har skuld till den misslyckade utredningen om mordet på Olof Palme men även kan vara en av orsakerna bakom sverigedemokraternas framgång.
Men varför är vi svenskar så rädda för att gå emot strömmen? Vad ligger bakom denna konformism? Varför finns det så få Pelle Svensson-människor, som går sin egen väg? Vi spekulerade i att det kanske hänger ihop med att vi haft ett strängt ämbetsmannapatriarkat – vi var de sista i Norden t ex som fick kvinnlig rösträtt. Finns dessa trådar bakåt i historien kvar och spinner sina nät i dagens samhälle?
Nu när det pågår en utredning om hur Thomas Quick skandalen kunde hända vore det väl bra med en debatt om systemfel som leder till rättsövergrepp.
Ja detta var en liten synpunkt jag ville lägga på bordet. Ni har ju unika möjligheter genom ert yrke att komma dessa viktiga frågor inpå livet. Men tiden är bristvara jag vet ;-). Fast ändå.. bara som en tanke
Vänligen
Agneta Lindhag

SVAR:
Hej Agneta och tack för mycket intressanta synpunkter. Jag tror att det du kallar ”ämbetsmannapatriarkat” är just något nästan unikt för Sverige. Det smälte samman med folkhemstanken och det stora förtroende som vi som folk hade för våra socialdemokratiska ”landsfäder” (läs: Erlander) som vi röstade på år ut och år in. Den äldre generationen är nog ganska konformistisk och litar på och har respekt för överheten på ett helt annat sätt än de som är unga idag. Vi har befunnit oss i något slags ideologisk ödemark sedan folkhemmets fall och i den ödemarken är det måhända lätt gå vilse (högerpopulism etc).
Vi kommer i alla fall aldrig att tröttna på att dra ut makthavarnas smutsiga byk i ljuset!
Tack än en gång för ditt brev, Lena

FRÅGA:
(140911)Hej! Har precis sträckläst er bok och därefter försökt komma till den hemsida ni hänvisar till i efterordet. Hamnar dock på en hemsida som beskriver er hittillsvarande produktion (har läst alla) med texter som påminner om de texter man läser på omslagen. Inte den uttömmande info som utlovas i efterordet.
Mvh
Agneta Lindhag
PS Era böcker mycket viktiga! Inte bara för oss som levt denna tid – jag är född 43 – utan även för kommande generationer. När kommer boken om Julian Assange? DS

SVAR:
Hej Agneta!
Vi lovar, det kommer mycket mer info snart. Litteraturlistan, frågor och svar från läsare m.m.! Tyvärr är det så att tiden inte tycks räcka till riktigt… Tusen tack för din feedback!
Med vänlig hälsning
Lena Ebervall och Per E Samuelson

P.S. Vi kan inte skriva boken om Julian Assange. Han är vår egen klient! Och vi har ju tystnadsplikt… Enda chansen för en advokat att skriva om sin egen klient är om man befrias från tystnadsplikten av klienten och kanske då skriver boken tillsammans med klienten. Något sådant scenario tror jag inte är realistiskt när det gäller Assange. D.S.

FRÅGA:
(140907) Ett gammalt talesätt säger att alla goda ting är 3. Efter att tidigare ha läst de andra böckerna och nu ”Bombmannens testamente” stämmer verkligen talesättet. Ni är båda mycket skickliga författare, som på ett humoristiskt sätt lotsar läsaren genom tråkiga händelser. Lars Tingströms liv är en tragisk resa genom ”rättslandet Sverige”. Boken griper tag i läsaren ordentligt och det är svårt att inte få en tår i ögonen över hans avskedsord på sidan 420.
Genom att skriva om Tingström har ni på intet sätt förringat de tidigare böckerna. Fallet Olle Möller griper också tag i läsaren och visar hur fel ett rättsärende kan sluta.
Kommer vi någonsin att hitta Palmes mördare? Tingsrätten fällde ju Pettersson men han friades senare av Svea hovrätt. Med de uppgifter som pensionerade advokaten Hans Liljesson skrivit i 2 artiklar (…) blir frågorna oerhört många. Om ni inte läst artiklarna skickar jag mer än gärna över dem.
Med vänliga hälsningar
Anders Andersson, Löddeköpinge
P.S. Ser fram emot bok nummer 4. D.S.

SVAR:
Hej Anders och tack för trevligt brev! Det betyder mycket för oss att få feedback från våra läsare. Nu när ”Bombmannens testamente” är utgiven har vi för ögonblicket släppt ytterligare research kring Palme och har i stället börjat titta på research för nästa roman, som kommer att handla om något helt annat!
Med vänlig hälsning
Lena Ebervall & Per E Samuelson

Ers Majestät olycklige Kurt

FRÅGA:
I boken berättas om hur Kurt Haijby deltog i ett party för homosexuella hemma hos prins Eugen på Waldemarsudde. Bland gästerna fanns kung Gustaf och Karl Gerhard. I boken nämns att Karl Gerhard röker cigarrett med munstycke. Jag förstår att författare kan tillåta sig friheter i en roman som inte alltid behöver hålla sig till sanningen, men jag reagerade mot just detta. Karl Gerhard var nämligen övertygad antirökare. Det har jag hört honom själv berätta på en inspelning, det har också hans son Per Gerhard berättat i en av sina böcker. Min slutsats är att en roman naturligtvis inte behöver vara sann, men att skriva att Karl Gerhard rökte är att gå från sanningen alltför mycket. Tack i övrigt för en intressant bok! Den var mycket läsvärd och lättläst!
/Rolf Wenander

SVAR:
Tack för Ditt brev! Vi lär oss verkligen mycket av uppmärksamma läsare!
Att en rökande Karl Gerhard är frukten av vår fantasi är vi de första att erkänna. Vad som måste vara sant och vad som får vara påhittat i en roman med verklighetsbakgrund tycker vi är en personlig smaksak. Vår erfarenhet av våra läsare är att de som av någon anledning vet hur det var i verkligheten i något avseende ibland – men långt ifrån alltid – kan bli störda av att vår roman inte stämmer med verkligheten i just det avseendet, medan de som inte alls vet hur det var i verkligheten helt enkelt läser boken som en roman och då bara tar till sig stämningen av svunna tider så som vi skildrat den.

FRÅGA:
Nu har jag läst den förträffliga romanen om Kurt Haijby ”Ers Majestäts olycklige Kurt” och hans märkliga liv och eftersom jag bara var i tio-tolvårsåldern i början av 50-talet minns jag inte mycket mer än tidningarnas svarta rubriker om Haijbyaffären. Men nu efter närmare sextio år har jag tack vare denna storslagna roman äntligen fått veta hur det egentligen förhöll sig och med dessa rader ber jag att få framföra ett stort tack för en mycket intressant och gripande skildring om detta speciella rättsfall. Fast det var ju lite synd att han skulle sluta sina dagar på ett sånt olyckligt sätt, ett bättre öde var han väl värd kan man tycka. Och vem vet, så småningom kanske vi kan hoppas på en liknande roman om den så kallade Husebyaffären med Florence Stephens, som tydligen också var ett knepigt rättsfall på den tiden.
Med vänlig hälsning
H-E Svensson

SVAR:
Hejsan och tack för Ditt brev! Och hjärtligt tack för dina fina ord som gläder oss! Visst var Husebyaffären en märklig historia. Faktum är att flera läsare tagit upp den med oss. Vi får väl se vad framtiden utvisar!
Vänligen Lena & Per

FRÅGA:
Hej,
Tack för en fantastisk välskriven och spännande bok. Jag sträckläste den från pärm till pärm. Jag skulle gärna vilja läsa även Haijbys böcker Patrik Kajson går igen och Ett lysande följe. Finns de att få tag på?
Vänliga hälsningar Jenny Nilborn

SVAR:
Hej Jenny!
Tack så mycket för berömmet! Haijbys egna böcker – så utskällda och usla när de kom – har blivit rariteter. ”Ett lysande följe” lyckades vi hitta på ett antikvariat i Malmö. ”Patrik Kajson går igen” blev ju uppköpt i sin helhet, precis på det sätt vi beskriver i boken. De är alltså mycket svåra att få tag på. I början av 80-talet gjordes ett nytryck av ”Patrik Kajson går igen” så den kan hittas på nätet om Du söker på antikvariat. En varning! Böckerna är så dåliga att de knappt går att läsa…
Glada hälsningar Lena & Per

FRÅGA:
Hej! Jag har två frågor, vilka personer figurerar på omslaget till er bok? Hur har ni lyckats återge dialoger och tankar, sinnestämningsr så väl som ni gjort i er utomordentligt intressanta och fascinerande bok.
/Thomas

SVAR:
Hej Thomas och tack för Dina vänliga ord!
Omslaget är gjort av en skicklig formgivare vid namn Eric Thunfors. Han hade några olika förslag, samtliga med tema 30-tal. Vi valde den med de cocktaildrickande herrarna för att den liknar Kurts liv, men personerna är okända och bilden kommer från en bildbyrå.
Dialoger och tankar har vi hittat på helt själva. På något sätt kommer sådant naturligt när man väl fått grepp om en karaktär. Alltså, när t.ex. Anna växt fram som en snäll och hårt arbetande kvinna, så föll det sig naturligt att hon pratade så där lite enkelt men klokt och vänligt, och kungen vet man ju faktiskt hur han pratade, eftersom det finns inspelningar. Att kungen var en skämtsam spelevink fick vi också reda på. Sedan kom hans tal och tankar naturligt. Och genom alla brev och annat vi hittade om Kurt och från hans egen penna, så förstod vi att han var lite pompös och uppblåst, och sedan vi gissade oss till att han måste ha varit en kul och charmig person också, och då försökte vi göra honom sådan. Det var väldigt roligt att höra att Du tycker vi lyckats!

FRÅGA:
Tack för en härlig läsupplevelse!
Er bok om Haijbyaffären fångade mig totalt i dagarna fyra (var så inne i framställningen att jag en morgon på väg till jobbet missade att gå av pendeltåget…). Välskriven, spännande, underhållande. Osäkerheten om vad som är fakta och vad som är fiction gav en extra krydda åt läsningen.
När kommer filmen? Med Max von Sydow som Gustaf V, Mats Bergman i rollen som Kurt Haijby och Johan Rabaeus som Torsten Nothin. I Maria Lundqvist ser jag goda hustru Anna.
Med vänlig hälsning
Thorsten S

SVAR:
Bäste Thorsten!
Varmt tack för Ditt trevliga brev! Vi vill gärna lägga ut det på vår läsarsida hos Piratförlaget.se. Fantastiskt kul att du blev så fängslad även om det ju var trist att Du kom för sent till jobbet! Extra trevligt är det att få höra att Du tyckte om blandningen av fantasi och fakta. Vi gillar själva den genren väldigt mycket – bara fakta blir tråkigt och bara fantasi kanske inte är lika lärorikt. Här fick vi chansen att behandla ett tungt ämne på ett lätt sätt och det har varit ett väldigt roligt projekt!
En film eller tv-serie är en dröm och Dina förslag till skådespelare är utmärkta! Visst intresse har framförts redan i den vägen. Vi får väl se…
Hjärtliga hälsningar/ Lena & Per

FRÅGA:
Hej,
Har fått din mejladress av vännen Mattias på Piratförlaget – hälsningen gälller förstås lika mycket Lena som dig.
Varmt tack för en underbar hörupplevelse: Ers majestäts olycklige Kurt. Och vilken suverän uppläsare Helge Skoog är, helt outstanding. Hustru Lena D instämmer helhjärtat.
Jag är illa miljöskadad efter drygt femtio års decklarläsande men kan ärligt intyga att er bok givit mig mer nöje än det mesta jag konsumerat. Verkligheten överträffar alltid fantasins produkter även om jag förstår att mycket i er dokumentärroman måste vara tilldiktat.
För många år sedan skrev jag en artikel om Conrad Quensels deckare Den lycka lek, utgiven någon gång på 50-talet under psudonymen Coque på Diakoniförlaget. Om ni inte känner till den och blir nyfikna på mina synpunkter skickar jag gärna en kopia, texten innehåller nog lite extra quenseliana av intresse.
Bästa och tacksamma hälsningar från
Ulf Durling
Sekr i Svenska Deckarakademin.

SVAR:
Bäste Ulf!
Tack för Dina vackra ord! Det är verkligen en ära att få beröm från Dig! Jag är själv en inbiten deckarläsare sedan tioårsåldern och känner mycket väl till Svenska Deckarakademin och de flesta av dess ledamöter och författare. Som Sydsvenskanläsare har jag läst John-Henri Holmbergs välskrivna kritik på deckarsidorna och som ung flicka läste jag K Arne Bom och naturligtvis Sjövall/Wahlöö. Det känns lite overkligt att just Du i denna illustra krets har njutit så av vårt förstlingsverk, tillsammans med hustru – och, får man förmoda, katter? Intressant det Du berättar om Quensel. Han var ju en bifigur i just vår roman, men vi blev alltmer förtjusta i honom, framför allt eftersom han var kattälskare, varför vi utvidgade hans hjälteroll så mycket vi kunde.
Hur som helst, stort tack, och som sagt all heder åt Helge Skoog! Att höra honom läsa upp våra ord var en sällsam och underbar upplevelse!
Med vänlig hälsning
Lena Ebervall

FRÅGA:
Jag läste boken med stor förundran, jag är 65 år och har i min barndom hört om Haijby-affären som ”anna vill skilja sig eftersom min man har en affär med kungen” men det var ju 1936? Hur nämndes det i den sena rättegången? En underlig känsla är denna: vilken hållhake fanns på Tage Erlander?
/Ulf

SVAR:
Skilsmässan 1936 var inte så mycket på tapeten under rättegången 1952 men var ett litet problem för åklagarsidan; här hade ju Kurt och Anna fått pengar efter initiativ från kungens rådgivare! Det kunde ju inte ens riksåklagaren påstå att det var utpressning. Lösningen blev att de pengar som Kurt och Anna fick då aldrig omfattades av åtalet utan bara pengarna som Kurt fick därefter. När det gäller Tage Erlanders roll så tror vi inte att Nothin hade någon hållhake på den genompräktige värmlänningen utan Erlanders överväganden är nog riktigt beskrivna i vår bok: Han hamnade i valet mellan att stödja Gustaf V och Nothin eller att stödja Hajiby. Han valde föga överraskande att stödja makthavarna och sopade därmed Nothins rättsövergrepp under mattan. Erlander plågades dock av detta, vilket bland annat kommer fram i de radiointervjuer som han gav 1973 där han intevjuades av Arvid Lagercrantz. I intervjuerna uppmanar Erlander mer eller mindre omgivningen att gräva i fakta rörande Haijbys intagning på Beckis. ”Det blev aldrig ordentligt utrett”, säger han. Det uttalandet blev ett bevis på att vi var rätt ute när vi gjorde researchen. För övrigt hatade Erlander Nothin, delvis kanske för att han visste att Nothin inte var oskyldig i Haijbyaffären men att han ändå var ”tvungen” att hjälpa honom komma undan. När Nothin fyllde 70 år 1954 skrev han så här i sin dagbok: ”Besynnerligt kändes det nog att inte uppvakta Nothin med annat än ett telegram på hans 70-årsdag. Men det skulle ha varit alldeles omöjligt för mej att gå dit och låtsas delta i hyllningarna för en man, vars senaste uppträdande så helt bekräftat alla mina undertryckta misstankar.”
Per E. Samuelson Lena Ebervall

FRÅGA:
En liten fundering som fanns under tiden jag läste boken och som jag inte riktigt fick kläm på var den där portföljen med ev bevis i om den existerade i verkligheten eller det var något som ni lade till historien, det är ju svårt att förstå om den fanns att den ej användes i tid för Haijbys upprättelse. Tackar på förhand att jag fått störa.
/Jan-Erik Palm

SVAR:
Själva portföljen och vad den innehöll har vi fantiserat ihop. Däremot finns uppgiften att Haijby, samma dag som han dog, sökte upp Henning Sjöström på eftermiddagen och till honom överlämnade alla sina dokument rörande Haijbyaffären. I ett uttalande som Henning Sjöström gjorde i en tidningsintervju någon gång på 70-talet berättade Henning om det här och lade till att Haijby ville att Sjöström skulle skriva en bok om hans liv, ”men det har jag inte gjort”, lade Henning Sjöström till i intervjun.
Med vänliga hälsningar, Lena och Per

FRÅGA:
Hej,
Jag fick Er bok i julklapp. Det är den bästa bok jag har läst på länge. Jag har en fråga. Ni skriver att Haijby avled 21 augusti 1965. Var blev han begraven? Finns det någon anteckning om hans begravning. Eller var han helt ensam och övergiven 1965. Hur ensam kan en människa bli. Visserligen var han kanske en tjaskig filur men han var ändå människa.
Med beundran över Er bok
Bertil Lindström

SVAR:
Hej Bertil och tack för ditt trevliga mail! Vi blir så glada när våra läsare berömmer oss.
Jo, visst var det ett hemskt öde att inte ha någon i hela världen när man dör. Haijby var så ensam att det sista han gjorde var att skicka två telegram, det ena till Henning Sjöström och det andra till en tidning, till avsked. Han hade ingen annan att skriva till inför självmordet.
När det gäller begravningsplatsen tänkte vi aldrig på det när vi skrev boken, men Mark Levengood ställde faktiskt exakt samma fråga till oss när han hade läst boken, och vi måste svara att vi vet inte! Kanske vet någon av våra läsare?
Med vänliga hälsningar, Lena och Per

FRÅGA:
Jag har läst er bok med stort intresse och engagemang. Flera saker förefaller mig dock osannolika – vilket kanske är signifikativt! Jag skulle också vilja veta mer detaljer om vad som är fakta och vad som är fiktion. Hur belagt är t.ex. festandet med Karl Gerhard och Gösta Ekman dä, Gustav V och deras ”glädjepojkar”. Tack för en bra bok!
/Peter Nordström

SVAR:
Hej Peter! Roligt att Du tyckte om boken!
Festandet bland den tidens kändisar och Gustaf V:s glädjepojkar är mycket väl belagt, annars hade vi inte skrivit så. Det fanns en hel subkultur i Stockholm kring förra sekelskiftet och långt in på 1950-talet, med homosexuella, som ju på den tiden var tvungna att smyga och därför skulle allt vara hemligt och mystiskt. I denna subkultur ledde – inte bara i Sverige – överklassen stort, alltså riktigt fin överklass med grevar, baroner och även kungliga. Att de hade ”kotterier” där bland annat Karl Gerhard och Gustaf V ingick och där man broderade och kallade varann vid kvinnonamn kan man läsa om i exempelvis den fantastiska antologin ”Sympatiens hemlighetsfulla makt” som finns med i vår litterarurlista. Det är också så att HBT-forskningen numera på ett mycket seriöst sätt kartlagt dessa ”hemliga” klubbar och att de kungliga namnen förekommer där. Samtidigt ingick det i de oskrivna reglerna att om man fick vara med, så skulle man vara diskret och inte berätta något för någon utomstående. Därför fick aldrig vanligt folk reda på något. Vi har som författare dessutom haft turen att via bekantas bekanta fått bekräftelse på att just dessa pikanta supéer ägde rum ute på Waldemarsudde! Visst är det intressant!
Med vänlig hälsning/Lena o Per

FRÅGA:
Hej! Jag undrar om det finns en chans att man kan få läsa faktautkastet till boken? Alltså det som var innan det skönlitterära lades till.
/Maria

SVAR:
Hej Maria och tack för Din fråga!
Nej, det låter sig tyvärr inte göra – ”faktautkastet” består av en hel bokhylla full av pärmar! Det är en enorm massa handlingar och anteckningar, tidningsartiklar och avskrifter av rättegångsprotokoll och så vidare, med en tjock pärm per ämne. Det går alltså inte att ta ut en viss del och läsa. Men vi svarar gärna på frågor om Du undrar över någon specifikt!
Med vänliga hälsningar Lena o Per

FRÅGA:
Tack för en otroligt bra bok. Trodde i min enfald att Sverige var en rättsstat. Planerar Ni att skriva fler liknande böcker?
/Kenneth

SVAR:
Vi har flera idéer som på olika sätt kommer att ta upp problemen i rättsstaten, hur illa det kan gå för enskilda individer! Tack för berömmet! Det blir vi väldigt glada för!

Läsarbrev

Göteborg 25 okt 2008
Hej Lena och Per,
Jag har precis avslutat läsningen av er fascinerande bok om Kurt Haijby. Otroligt intressant och kusligt livsöde som ni beskriver.
För någon vecka sedan var jag inne i bokhandeln o botaniserade i hyllorna, och fick se boken, som jag köpte direkt. Haijbyaffären var något som diskuterades när vi var små och unga. Det gick inte riktigt att förstå vad det handlade om och de vuxna var inte särskilt angelägna om att förklara det hela. Därför hade jag bara en sån där vag uppfattning om konstiga affärer med Gustaf V och om rättsröta. Boken kom alltså att fylla en lucka. På något sätt fick det samma dignitet här som McCarthy fick i USA.
Tack för en intressant läsupplevelse!
Gustaf Olsson

Växjö 28 okt 2008
Efter att med stor glädje läst er bok om Johansson-Haijby vill jag berätta följande.
Min mormor född 1886 blev änka 1912. Som änka flyttade hon tillbaka till sitt föräldrahem, Drottningholm. Mormor hade 2 flickor, min mamma och hennes lillasyster. Föräldrar till mormor var gammelmorfar som var fiskare i Mälaren. Siklöjan gick till, fisken såldes inne i Stockholm på torget. Sagde Johansson-Haijby sökte arbete hos gammelmorfar som fiskardräng, om han fick jobb vet jag ej. Min äldre syster bekräftade att han sökte jobbet. Att Haijby sedan friade till mormor minns jag bestämt. Fick nej. Mormor hade fått nog av äktenskap. Jag tror att Haijby trodde att mormor var förmögen. Till saken hör att min mamma fick dockmöbler av Haijby. Min dotter äger möblerna, en soffa, bord m.m. De har alltid kallats för Haijby-möblerna. Min mamma, född 1908, var kanske 10 år när hon fick dockmöblerna. Mormor var alltså mer än 10 år äldre än Haijby. Detta brev kan kanske vara av intresse för er.
/Gerd W, Växjö