HENNES LIV VAR INTE SOM EN HOLLYWOODFILM. DET VAR MYCKET, MYCKET STÖRRE.
Vår sjätte roman blev kanske den mest spännande hittills. Vi befinner oss mitt i andra världskriget med all dess dramatik och vi får uppleva det genom en ung kvinnas ögon. Det är sannerligen inte vilken kvinna som helst. Jane Horney var en enastående person på många sätt. Skulle man sammanfatta henne med tre ord (svårt när det gäller henne) skulle de vara: mod, hjärta, livsglädje. Hon var extremt äventyrlig – körde ambulans, sprängde runt halva Skandinavien på motorcykel, hoppade fallskärm, dansade på jazzklubb i Harlem, reste ensam till Grönland – och detta innan hon fyllt tjugofem! På 30-talet skulle fina flickor av god familj (och det var hon) gå i hushållsskola, lära sig sy och gifta sig. Men Jane var femtio år före sin tid. Minst. Hon var världens hjälpsammaste kamrat och kunde aldrig säga nej till någon. Hennes karisma hade en närmast hypnotisk effekt på män, antingen hon ville det eller inte. Hennes personlighet drev henne in i trassel och farliga situationer, utan att hon egentligen hade tänkt sig det. Hon var impulsiv och trodde alla om gott och dessa egenskaper gjorde att hon råkade fruktansvärt illa ut. Hon umgicks med alla sorters människor, bodde i Berlin, Köpenhamn och Stockholm under kriget. Hon var egentligen ointresserad av politik, men blev utmålad som spion och förrädare av fiender som hon inte ens visste att hon hade. Hon var en Stormfågel som flög högt på krigets vindar och det kunde inte tidens mäktiga herrar tåla – i synnerhet inte de som hade något att dölja.