Johnny Bode är idag mest ihågkommen för sina skabrösa sångtexter från ”Bordellmammas visor”, som gjorde en osannolik succé på det frigjorda 60-talet. Men han var så mycket mer än en rolig tjockis som skrev snuskiga visor. Hans liv och karriär sträcker sig över nästan hela 1900-talet och han sjöng och spelade med alla de stora, från Gösta Ekman och Ulla Billquist till Karl Gerhard och till och med Charlie Parker (sägs det). Han var en stor musikalisk begåvning men också en stor festprisse och allt han tjänade satte han genast sprätt på utan en tanke på morgondagen. När pengarna tog slut ställde han till med fiffel och båg för att fylla fickorna igen, sätta på sig fracken och beställa in mer champagne. Grammofonstjärnan Johnny, fifflaren Johnny, krogrundornas Johnny har det skrivits mycket om.
Men Johnnys liv var inte bara bubbel och vackra damer. Han råkade så illa ut som man bara kan. Han blev lurad in på sinnessjukhus och när han en gång var där – förklarad STRAFFLÖS – kunde stämpeln aldrig tvättas bort. Den svenska psykvården på 30-talet och under decennier framåt bröt ner hundratals människor och många av dem som spärrats in utsattes för fruktansvärda övergrepp. Det som Johnny Bode drabbades av stod inte i rimlig proportion till de små lurendrejerier han ställt till med.
Vi skriver om människor som utsatts för rättsövergrepp i det svenska folkhemmet. Och här passar den okända berättelsen om Johnny Bode sällsynt väl. Det har blivit en bok full av skratt (för sådan var Johnny) men också av indignation och sorg.
”Bode jammade med alla de största”
”Jimi Hendrix taxi bromsade in framför ett slitet hus i Malmös skummare delar”