Han var en alldeles vanlig man. En medelsvensson med bil, sommarstuga och båt, fru och barn. En torr tjänsteman. Men så drabbade orättvisan honom i form av en felaktig skatteskuld. Om inte det hade hänt, hur hade Sverige sett ut idag? Kanske helt annorlunda. Fast det var inte bara de nitiska och oförlåtande skattmasarna som vände upp och ner på Lars Tingströms liv. Det var en kvinna med i spelet också. Hans livs stora kärlek, Agneta. Och om det inte varit för hennes svek, ja då kanske ödet gestaltat sig annorlunda för en väldig massa människor. Vi kan ju aldrig veta vad som skulle ha hänt om inte om hade varit. Men en sak vet vi alldeles säkert: Lars Tingström drevs från sitt ordentliga tjänstemannaliv till Kumlabunkern, han blev ”Bombmannen” med hela svenska folket, han blev skyldig till flera människors död och han tvingades av omständigheterna rakt in i armarna på en av Sveriges farligaste personer. På Kumla lades grunden till en ödesdiger vänskap som skulle krossa det svenska folkhemmet för gott.
Fördjupning
För att verifiera vissa fakta som är mer kontroversiella än bara sådant som står att läsa i tidningsklipp eller rättegångshandlingar från tiden då det begav sig, har vi fått gräva djupare.
Ett kontroversiellt faktum är det brev som Lars Tingström skrev under i enrum med advokat Pelle Svensson på häktet. Brevet kallas ”golbrevet” av oss (kapitel 33) men har i media gått under namnet ”fribrevet”. Om denna handlings autenticitet har det funnits en hel del tvivel. Man har från vissa håll gjort gällande att namnteckningen inte skulle vara Lars egen utan att Pelle Svensson själv skulle skrivit denna. Här ansåg vi att det var ytterst viktigt att nå absolut klarhet. Och sådan klarhet fick vi: statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, har analyserat namnteckningen och kommit fram till att den är skriven av Lars Tingström själv.
Ett annat, kanske ännu kontroversiellare faktum är det nya ”vapenspåret”. Berättelsen om Magnumrevolverns väg från det soliga Florida via en svensk vapenhandlare till ungraren Kolks kvart i Stockholm är inte påhittad av oss. En så spektakulär uppgift – så central för vår historia och kopplingen till Pettersson – skulle vi aldrig fantisera ihop. Berättelsen är en ny uppgift som inte Palmespanarna hade tillgång till, inte i sin helhet. Vi har fått berättat för oss vad som hände av en hemlig källa. Det finns ett skäl till varför vi inte kan avslöja källan. Men vi har kontrollerat uppgiften noga och den stämmer mycket väl med omständigheterna i övrigt. Källan bedömer vi som synnerligen trovärdig.
PERSONGALLERIET
Vi får ganska ofta frågor om personerna i våra böcker har funnits på riktigt, hur vi fått fram deras personligheter, huruvida de nämns vid sina riktiga namn etc. Bombmannens testamente är lite speciell bland våra romaner på det sättet att den utspelar sig i modern tid, alltså 70- och 80-tal. Det innebär att många som läser – liksom vi som skrivit – kommer ihåg den här tiden mycket väl. Det innebär också att en hel del av de inblandade lever fortfarande. På något sätt tycks det vara så i den värld som rör historiska romaner, att ju längre tillbaka boken utspelar sig, desto friare får författarna fabulera. Varför det är så kan man ju diskutera, men möjligen beror det på att uppgifterna är lättare att kontrollera och eventuellt vederlägga ju nyare de är. Det är ju också så att den som omnämns i en roman med sitt eget namn, och som fortfarande är i livet, får man ju inte ljuga ihop historier om, särskilt inte om historierna är negativa för vederbörande. Det skulle vara förtal. Vi måste därför som författare om Lars Tingström och personerna kring honom vara noggranna med att det blir rätt och att ingen känner sig kränkt.
Ett exempel är ”Agneta Bergh”, Lars stora kärlek. Vi vet naturligtvis att det är sant, det som hände med Lars och åklagaren och henne, annars hade vi inte kunnat skriva så. Men det fanns ingen anledning för oss att lämna ut henne i en roman. Händelserna ligger långt tillbaka i tiden och är förmodligen inte något som ”Agneta” vill påminnas om. Vi bytte därför hennes namn. Vi har inte pratat med henne personligen utan tillåtit oss att bygga upp hennes personlighet på ett sätt som passar med dramatiken i boken. Alla brev hon skrev till Lars är dock autentiska; vi har haft tillgång till hela Lars korrespondens när vi gjort vår research. Det hon säger i polisförhör och rättegångar stämmer också. Det är på grundval av den researchen vi har byggt hennes karaktär.
Ett annat exempel är Bo Hull. I efterordet nämner vi särskilt att hans namn och personlighet (liksom Agnetas) har vi ”byggt på”. Vi ville inte lämna ut den person som i verkligheten ligger bakom namnet ”Bo Hull”. Men personen har vekligen funnits, liksom bolaget och hela den historia som utspelar sig kring detta i vår bok.
Vi funderade över huruvida vi skulle nämna Sigurd Dencker vid sitt rätta namn eller inte. Det är ju ytterst besvärande saker som avslöjas om honom i boken. Men vi kom ganska snabbt fram till att eftersom hans namn förekommer i en mängd offentliga handlingar, som vem som helst har tillgång till, och eftersom det dessutom var mycket ståhej i TV, radio och tidningar om Bombmannen och åklagaren när det begav sig, så skulle det vara ganska poänglöst av oss att försöka dölja hans namn nu. Han blev helt enkelt en person av allmänintresse, liksom givetvis Christer Pettersson och Lars Tingström själv.
Litteraturlista Bevis – Lars Tingströms Fribrev