Lena Ebervalls och Per E Samuelsons femte roman om maktmissbruk och människor i det svenska folkhemmet.
”Domardansen” är något så pass ovanligt som en berättelse om en skandal som faktiskt skakade Sverige när det begav sig, men som idag är bortglömd. Som alltid i våra romaner blev det den lilla människan som trampades sönder, medan maktens män (för det var män) klarade sig alldeles utmärkt och gick vidare till ära och berömmelse.
”Den lilla människan” har ju ibland i våra böcker varit en enkel arbetare eller en rättshaverist med otur. Vanliga fattiga svenskar. Men inte alltid. I vår fjärde roman, ”Florence Stephens förlorade värld” är den lilla människan, som blir offer för orättvisa, en stormrik kvinna med kungliga kontakter.
Även i vår nya roman, ”Domardansen”, är brottsoffret en stormrik och privilegierad person, Gustaf Unman. Ödet vill att vår huvudperson – trots att han tillhör en fin och aktad högborgerlig familj med enorma resurser – kommer i vägen för en ovanligt samvetslös person och genom en rad omständigheter krossas han fullständigt av maktens män.
Gustaf Unman var en fredlig och vänlig själ, en världsfrånvänd målare som ärvt en enorm förmögenhet. Han levde ett bohemiskt men synnerligen lyxigt liv i Stockholm de första decennierna på 1900-talet. Han hade aldrig med poliser eller domstolar att göra. Så skedde en rad små händelser i hans liv – skilsmässa och vårdnadstvist om barnen – som gjorde att Gustaf drogs in i rättegångarnas värld. Från den stund han satte sin fot i Stockholms rådhusrätt första gången var hans öde beseglat. Ty där huserade en skicklig och omtyckt domare som i största hemlighet lurade enorma belopp av sina förmögna klienter. När Folke Lundquist blev Gustafs förmyndare kunde han lugnt lägga vantarna på den gigantiska Unmanska förmögenheten. Han fortsatte plundra och lura, bedra och förfalska i nästan tjugo år. Om någon försökte avslöja honom såg han till att få dem inspärrade på sinnessjukhus. Gustafs förmögenhet försvann i ett dammoln.
Hur kunde detta ske? Jo, det gick alldeles utmärkt, eftersom tjuven i detta fall var rådman på landets största och finaste domstol. Alla skyddade honom – domarkollegorna, borgmästaren, polisen, justitieombudsmannen, överläkaren på mentalsjukhuset, justitiekanslern, riksåklagaren, ja, justitieministern själv.
Detta är sådant som händer i en bananrepublik. Inte i Sverige, väl?
Jodå. Ni som läst våra böcker förut vet att alltihop hänt på riktigt. I en tid som av vissa utmålas som trygg och idyllisk. Mitt i vårt svenska folkhem mellan 30-tal och 50-tal.
Maktmissbruk och korruption på allra högsta nivå fick ni läsa om i berättelsen om Kurt Haijby i vår första bok. Sedan dess har vi fått en ansenlig grupp trogna läsare som givit oss väldigt mycket beröm och feedback. Vi har lärt oss att vi inte är ensamma om att tycka att det är viktigt att avslöja de fula saker som hänt i det fördolda. Sverige är ett land med stor rättssäkerhet internationellt sett, men även här sker förskräckliga övergrepp som överheten till varje pris söker dölja.
Vår ambition är att underhålla er, våra läsare, med historiska romaner som också är spännande och roliga att läsa!
”Domardansen” är den sanna berättelsen om hur en korrumperad domare fick hjälp av alla Sveriges makthavare att plundra sina offer.